Många har ställt frågor sedan jag för ett par veckor sedan berättade om mitt jobb till vardags. Många, väldigt många av er, har missförstått vad jag faktiskt sysslar med. Ni tycks tro att jag driver bloggen på heltid och inget kunde vara mindre sant. Missförstå mig inte: Jag älskar att syssla med bloggen och jag lägger ner många timmar per vecka på det. Men den får mig inte på något sätt att gå runt ekonomiskt. Ni är många, men inte så många som skulle behövas för att göra mig förmögen på kuppen! Jag arbetar alltså med kontrastmarkering. Så, den naturliga frågan som svar på detta har varit: Vad är kontrastmarkering för någonting? Jag kan väl säga at det är något som jag tror att de allra flesta sett men saknar kunskap om vilket namn det har. Kontrastmarkering är sådana markeringar – i ljust och mörkt – som visar för personer med nedsatt syn saker som är bra att veta om. Det kan exempelvis var en avsats, en trappa eller många andra saker. Nu ska jag gå över till frågorna ni haft om kontrasmarkeringarna och hoppas att ni får svar på funderingarna. Om ni känner att ni fortsatt lämnas frågande efter

Det var alltså så det var. Samtalspartnern, som enligt dess egen utsago hette Silva, hade noterat Elise när hon arbetade på flyttfirma på Östermalm. När hon frågade hur han hade kunnat göra det visade han det som skulle visa sig vara vingar. Den kunde flyga. Han kunde flyga. Det var så han hade sett henne, jobbandes på flyttfirma på Östermalm. Förvirrande var milt uttryckt. Det var en väldigt konstig situation att befinna sig i. Dels att fått berättat att man blivit iakttagen under en period som var för ganska längesen. Det var trots allt 10 år sedan hon var verksam på flyttfirman på Östermalm. Det som var mest förvirrande var förstås att hon nu fann sig själv talandes med en varelse som hon inte kunde identifiera. Hon kunde inte för sitt liv vad denne Silva var för någonting. En papegoja som kunde tala bättre än alla fiktiva sjörövarpapegojor i världen? Det höll inte heller. Han var för smart. Det fanns för detaljerad information, om henne, om flyttfirman på Östermalm – om allt! Det höll inte. Det var något övernaturligt med den här varelsen. Hon fick en känsla av att hon borde vara rädd men så var det inte. Hon var

OK. Låt oss återgå till förra veckans inlägg. Om inte annat för att många av er önskat att få återkoppling. För er som inte läst vad jag skrev om kommer en kort sammanfattning: Jag och familjen satt och åt frukost när vi började debattera järnbrist. Fråga mig inte varför just detta ämne kom på tal. Det gjorde det i alla fall och det finns inte mycket mer att säga om det. Så, järnbrist var på tapeten och jag och min sambo dividerade fram och tillbaka. Röster höjdes, dåliga poänger försökte göras och det var en enda röra. När vi, för ungefär 50:e gången sa ordet Järnbrist så märkte vi att vår dotter iakttog oss noggrant. Jag tittade på henne och frågade vad hon tänkte på. Hon frågade varför pappa sa att jag inte hade någon hjärna. Det är inte lätt att vara 6 år när krångliga ord som järnbrist slängs över frukostbordet. Så, där är vi alltså. Hjärnbrist eller järnbrist, det var frågan. Jag började skratta, det gjorde även min sambo och så småningom också vår dotter. Vår yngsta började också skratta men det hade nog mest med omgivningen att göra. Mellan skrattattackerna försökte jag förklara vad järnbrist var för

Vem bestämmer vad som är bäst för ett företag? Svaret, enligt mig, är alldeles självklart: Det gör företaget själva. Och när jag säger företaget så menar jag förstås personerna som arbetar där. De vet vad de behöver för att deras vardag ska bli mer trivsam. Det är trots allt de som upplever vardagen varje dag. Det är utifrån denna inställning som jag byggt upp min verksamhet inom facility management. För många är detta säkerligen ett främmande uttryck. Ord ni inte ens stött på förut. Jag ska därför börja med att beskriva vad facility management är för någonting. Facility management hos oss är som en serie av olika moment. Vilka moment avgörs av den kund som vi arbetar för. Det är nämligen poängen med hela facility management-idén. Att vi, som företag, anpassar oss efter varje enskild kund på det sätt som lämpar sig för dem. Jag tror att det enklaste sättet att förstå konceptet är att gå in på några exempel. Facility management kan nämligen skilja sig något kopiöst mellan olika företag. Låt oss titta på några: Medieföretaget Ett vanligt, halvstort företag, med sisådär 60 anställda mitt i stan. Här var det viktigaste vår facility management kunde bidra med att ge

Såhär med facit i hand så tänker jag att min högsta prioritet är att hjälpa andra. Det kanske låter pretentiöst men det är inte mer än rätt. Jag talar förstås om det faktum att vår brf i Stockholm nu låtit genomföra balkongrenovering. Arbetet står klart och jag kan nu titta i backspegeln på ett år av process från dess att beslut togs till dess att arbetet stod klart. Det kanske låter länge, men å andra sidan måste byråkratin få säga sitt. Eller hur? Här har ni i alla fall allt som hänt: Så, det började förstås med ett beslut. Någon hade pratat med någon vars brf hade låtit genomföra balkongrenovering i Stockholm. Denne någon, som jag inte minns vem det var, visade bilder. En balkongrenovering i Stockholms finaste hus kunde tydligen göra huset ännu finare. Vi i föreningen gick bokstavligt talat ut på innergården och överblickade våra egna balkonger. Hur såg de ut egentligen? Var kanske vår brf i Stockholm också i behov av balkongrenovering? Vi beslutade oss för att inte undersöka saken närmare. Sedan gick det tre månader och vi kunde inte hålla händerna borta från kakburken. Vi ville ta in någon som kunde ge oss offert på balkongrenovering

Jag berättade om min hund Poppy för ett par veckor sedan. Det var nämligen 10 år sedan han gick bort nu och jag kan fortfarande tänka på honom ofta. Jag tänkte att jag, som en hyllning, kunde ägna ett inlägg åt honom. Jag tänkte att jag skulle lista några saker som jag särskilt uppskattade med Poppy. Om inte annat för att ytterligare bevara och cementera minnet av honom hos mig själv. Du får gärna fortsätta läsa men jag väntar mig inte att detta ska vara lika intressant för alla. Vem var Poppy? Poppy var en liten spets. En dvärgspets om man ska vara exakt. Han var helt kritvit. Lika vit som ett moln vilket han, särskilt på vintern, faktiskt såg ut exakt som. När Poppy växte upp var det bara jag och han. Sedan träffade jag min sambo och de blev snabbt väldigt bra vänner. Jag fick ha honom i hela 14 år och min sambo fick vara med på 10 av dem. En mycket fin period som jag aldrig kommer att glömma. Vad var bäst med Poppy? Frågan kan besvaras på flera olika sätt, och då ska jag också göra. Poppy var lojal. Det kan man säga om de