Berättelser om asfaltering av Stockholm
Kul att ni verkar ha tyckt om mitt förra inlägg. Responsen har varit större än på länge och det gläder mig av två olika anledningar: 1) Eftersom inlägget handlade om tjejen som jag har träffat under en period. 2) Eftersom jag är genuint intresserad av ämnet jag berörde i texten. För er som inte läste inlägget kommer här en snabb återkoppling: Jag har träffat en tjej som arbetar med asfaltering i Stockholm. Hennes mamma och pappa arbetar också med asfaltering i Stockholm, och det gör även hennes bröder. Hennes morfar och farfar arbetade med asfaltering i Stockholm fram till de gick i pension. Det var genom deras arbete som hennes föräldrar möttes. Ja, på den vägen är det. Yrkes och branschen strömmar genom släkten Lind som flytande vatten. Vatten som alla släktmedlemmar tycks dricka ur. Poängen i mitt förra inlägg var att det är spännande att folk håller på med så olika saker. Med 8 år av arbete som controller på myndighet blir man lätt fyrkantig. Jag tänker väldigt sällan på att man kan välja så olika banor. Detta gick alltså upp för mig nyligen. Det blev tydligt när jag träffade tjejen som ägnade sitt yrkesliv åt asfaltering av Stockholm. Kul! Det blev särskilt roligt att sätta sig in i hennes yrke när vi, häromdagen, gick en promenad på huvudstadens gator. Tror ni att hon hade en del att säga om asfalteringen i Stockholm? – Korrekt! Det var som att lyssna på en guide som beskrev en stads historia. En guide vars huvudfokus var asfalteringen av staden alltså. ”Här jobbade min morfar vid högertrafikomläggningen. Det var tydligen ett jävla liv på kommungubbarna att gatorna skulle vara i toppskick när den skedde.” sa hon när vi vandrade över Liljeholmsbron. När vi kom närmare in till stan presenterades jag för fler historier. ”Aw! Här var mitt första uppdrag inom asfaltering i Stockholm” berättade hon när vi gick förbi Mariatorget på väg mot Slussen. Jag fick några detaljer av hur det hade gått till. Det visade sig dessutom att hon hade begått ett fel som gjorde att de fick göra om stora delar av projektet. Historierna avlöste varandra när vi vandrade upp och ner längs gatorna. Det var oerhört uppfriskande att höra jobbanekdoter som inte inträffade inne på ett kontor vid en kaffeautomat. Det råder inga som helst tvivel om att jag lever ett inrutat kontorsliv. Kanske har jag valt fel bana? Är det någon av er som funderar på att göra en totalomvändning karriärsmässigt? Jag är frestad men vet inte om jag vågar ta klivet!