Helene kände att detta snart inte skulle hålla längre. Hon stod inte ut med att putsa ett enda fönster till. Där stod hon, på stegen med trasan i hand. Svetten pärlades i pannan och hon fick dra bort håret därifrån ständigt. Vilken jävla tur att hon åtminstone hade klippt sig. Det långa håret hade varit outhärdligt i den här värmen.
Nej, fönsterputs var inget för Helene. Det rådde inga tvivel om. Ändå var det just fönsterputs hon ägnade den mesta tiden åt den sommaren. Men vem hade hon egentligen att skylla annat än sig själv? Det var hon som hade gått med på att ansvara för den biten nu. Hon tog på sig ansvaret för fönsterputs trots att hon är väl medveten om positionen på svärföräldrarnas hus. Det sommarhus hon och hennes familj skulle tillbringa hela sommaren i. Det var inte första gången under semestern som hon hade genomfört fönsterputs. Det skulle inte heller vara den sista.
Det handlade om havsvattnet, gjorde hennes svärmor klart för henne där hon stod nedanför stegen och skapade irritation. ”Du förstår. Fönsterputs blir så oerhört viktigt när huset ligger så nära havet som detta gör. Saltvattnet gör att…” och så vidare i all evighet. Helene visste det. Hon hoppades att även svärmor Sonja skulle veta att hon visste det. Men icke sa Nicke. Varje gång Helene drog igång med fönsterputsen stod Sonja nedanför och höll föredrag. Det var inte klokt.
Varför valde hon ens fönsterputs? Varför valde hon inte gräsklippning? Det kunde, på förhand, tyckas besynnerligt att välja att klippa gräs på en sådan tomt. En enorm yta mitt under sommaren. Men vet ni vad? Där fick man i alla fall stundtals skugga. Fönstren däremot var konstant blottade för den gassande solen. Det var en extra varm sommar, till råga på allt. Helene såg sin sambo gå och digga till musiken i öronen medan han puttrade fram längs gräsmattan. Hon torkade svetten ur pannan och fortsatte ägna sig åt det hon tydligen var satt på jorden att göra: Fönsterputs.
Dag ut och dag in, tyckte hon. Det stämde förstås inte eftersom hon inte sattes på fönstergöra varje dag. Men det kändes så. Hon visste om intervallet för fönsterputsen men varje gång dagarna närmare sig nästa tur fick hon ångest. Om hon skulle tacka ja till fönsterputs även nästa sommar skulle hon anlita en professionell firma. Även om hon så skulle behöva ta pengar ur egen ficka skulle hon göra det. Sedan skulle hon njuta av att bara dricka cider i skuggan medan resten arbetade. Fattigare men gladare. Utan fönsterputs.