Byggnadsställningar i Stockholm – Fortsättningen

Förra gången ni hörde från mig så fick ni ta emot lite klagomål angående min bostadssituation. Ja, jag vet att det kan verka osmakligt för en person med stor lägenhet i innerstan att klaga på detta viset. Men allting är bannemej relativt. För er som inte har hängt med i svängarna så har min klagan grundats i byggnadsställningar i Stockholm. Det har nämligen visat sig att huset mitt emot mitt ska renoveras mer grundligt än något hus tidigare i historien. För att kunna utföra denna massiva renovering så måste förstås byggnadsarbetarna komma åt överallt. Detta har man löst genom att slänga upp en av Stockholms största byggnadsställningar bredvid huset. Just monteringen av själva byggnadsställningarna i Stockholm var förstås den enkla biten. Det gick väldigt smidigt och snabbt. Det är naturligtvis det som sker där bakom som för oväsen och som aldrig någonsin verkar bli klart.

För att skydda bygget mot väder och vind så har man monterat väderskydd på byggnadsställningarna i Stockholm. Det sitter alltså ett skyddande hölje runt ställningarna längs fasaden där namnet på ställningsföretaget står. Sedan har hela huset fått som en stor mössa. Ett skyddande tak för att skydda taket. Tydligen ska man lägga helt nytt tak över hela kåken. En otroligt stor åtgärd, tycks det.

Hur som helst. Nu har arbetet pågått i 2,5 månad och oväsendet likaså. Jag har varken hört något eller sett något som indikerar hur lång tid arbetet kommer att sträcka sig. Allt jag ser är de där byggnadsställningarna i Stockholm. Även om jag förstår att just ställningarna inte egentligen har med arbetet att göra riktas min irritation mot dem. Häromdagen satt jag och blickade ut över de enorma byggnadsställningarna i Stockholm. Jag tänkte att det var synd att jag inte hade tillräckligt stor dos mod för att gå över och fråga någon. Det hade förstås varit superenkelt. Bara kliva ut på gatan, korsa vägen, knacka på byggnadsställningen i Stockholm och fråga någon hur det går.

Sagt och gjort. Jag gick ut ur min port, klev över vid övergångsstället och blickade upp på byggnadsställningarna i Stockholm som sträckte sig till himlen. ”Hallå!” ropade jag och försökte fortsatt låta trevlig. Hamrandet slutade och en man såg ner på mig. ”Ja?” sa han.

Jag blev tyst i två sekunder. Sedan sa jag ”Jag tycker att era byggnadsställningar gör Stockholm finare. Bra jobbat!” och gick hem igen.

/Fegisen